|
|
| 2006-12-11 |
| FAP |
| Malekasino Donaldo |
| Stupiddreamrecords, 2006 |
 |
| Mer ljud än musik, mer konst än underhållning |
|
|
 |
|
|
|
FAP har tydliga både positiva och negativa sidor. De positiva är att det tvingar lyssnaren att känna, lyssna och analysera varje sinnelag av de ljud som skapats. Det handlar om mycket experimentellt skapade alster som har en mycket liten scen i Sverige. Ur den synvinkeln fyller FAP en funktion och de gör det ganska väl. Att skapa ”Malekasino Donaldo” är modigt. Det är trots allt mer ljud än musik, och mer konst är underhållning.
FAP är långsamma läten som långt ifrån alltid kan klassificeras som toner. ”Frekvensofon” är som en enda lång ton, ett eko på flera minuter. Och det kräver lyssnarens tålamod. ”Vatten idag” inleds med läten från en rinnande kran. Det är ett proffsigt sorl som ger en underlig och andlig känsla av verklighet. Ett tydligt särdrag som FAP har är de enkla medel de skapar sin konst med. Det är få toner, få ljud och förmodligen inga avancerade tekniker bakom det. Det går att liknas med konst som är utförd av den enklaste utformning, låt oss exemplifiera med något så enkelt ord som streckgubbar. Någonstans där under finns det något som ska få betraktaren att begrunda det minimala i all sin enkelhet. Vad är det som är så märkvärdigt med så lite innehåll?
De negativa sidorna är att den konst FAP förmedlar är otillräckligt intressant för betraktaren. Den är i all sin minimalism allt för axiomatisk. Det är egentligen inget fel i att vara självklar och förutsägbar, men den konstform FAP verkar inom kräver att betraktaren fångas mer än jag gör av ”Malekasino Donaldo”.
Kalle Nilsson
|
|
1. Frekvensofon
2. You golem
3. Jag drar till sjöss en sväng jag
4. Under tiden, i kabyssen (kebabminnen)
5. Sjömannen
6. Kulingvarning
7. Vatten idag
http://www.myspace.com/fap666 |
|
