|
|
| 2007-04-12 |
| Baron Bane |
| Orchids EP |
| Stupid Dream Records, 2007 |
 |
| Ojämnt |
|
|
 |
|
|
|
Ojämnt. Intrycket efter att ha lyssnat igenom Baron Banes uppföljare till debutalbumet, från 2004, är just; ojämt. På ”Orchid EP” hittar vi nämligen musik med djupa dalar och höga toppar. Elektro med allvar och mörker. Sedan små glädjeskutt och värme, värme, värme. Baron Bane fläker ut sig över gränsen. Och det är svårt att få ett rättvist grepp om helheten.
Den inledande ”Solace” är något snabbare än de andra spåren och i refrängen ges en lätt touch av den musik jag i unga år kallade techo. (Numera säger jag istället trance och house, fast det där med fack och genrer förvirrar ofta mer än förklarar.) I vilket fall. Resten av EP följer samma spår av varm, följsam elektro. Ständigt ackompanjerad av Ida Longs ljuva röst. Den som vårda orden och lägger extra kärlek till de redan ompysslade musikslingorna. Trevligt, bra och svenskt. (Trots de engelska texterna.)
”Poem For Two” har istället tendenser att gå i Airs fotspår. Den når, logiskt nog, inte ändå dit men som tur är verkar det heller inte vara något som eftersträvas. Nej, Baron Bane vill vara självständiga och egna. Vilket de säkert kommer gå långt tack vare.
Tyvärr är den tredje låten ”Des Morceau dÁir” lite ofärdig och för enkelt utförd, men vilken tur då att den efterföljande ”Led Astray” är så mycket bättre. Klart bästa låten på EP:n med sin mystiska och tidvis hotande känsla. Spännande.
Baron Banes "Orchids EP" håller alltså inte helt genom, men om det blir tillfälle så ska jag helt klart ta och se dem live. Tydligen bjuder de på ”en suggestiv och audiovisuell helhetsupplevelse för (nästan!) alla sinnen.”. Och hur kan någon gå miste om det?
Sofie Nustad
|
|
01: Solace
02: Poem For Two
03: Des Morceau d´Air
04: Led Astray
05: Little One
|
|
